Öns
historia i förkortad version:
Det var Tamoio
indianerna som var de första som bebodde ön, deras territorier sträckte sig
över ett område från Cabo Frio i norra delen av delstaten Rio de Janeiro till
Ubatuba i den norra delen av delstaten av Sao Paulo och söder om denna delen av
Sydamerika var det Guaianás-Guarani indianernas territorier.
Ön kallades för Ipaum
Guaçu på Tupi språket (de olika indian språken skiljs totalt åt) som var
indianernas egna språk och det betydde den stora ön (som Ilha Grande betyder på
portugisiska). Man räknar med att det var ca: 150 indianer som bodde här i några
byar på slutet av 1500 talet. De var duktiga krigare, jägare, fiskare och
dykare. Här växte apelsin och lime träd vilt över ön och den Atlantiska
regn skogen växte väldigt tät som försvårade jakt.
Det var fullt av djur såsom kajmaner (en slags alligator), ödlor, stora
flockar av apor (det finns det än idag på ön) och många andra djur.
Ilha Grande var viktig
under historiens gång i Brasilien då här samlades pirater, smugglare och
slavhandlare från slutet 1500 talet till början av 1800 talet.
När guld och silver
upptäcktes i Peru så bunkrade de spanska skeppen på öarna Santa Catarina, São
Sebastião och Ilha Grande innan de seglade över atlanten. Under samma period började
man att smuggla Brasilje trädet (Pão Brasil) och pirater från många olika
nationaliteter seglade efter den brasilianska kusten och överföll de spanska
skeppen för att komma över deras dyrbara last. För dessa pirater var då Ilha
Grande ett bra och lugnt gömställe.
Under historiens gång
var här även engelska fartyg som seglade efter den brasilianska kusten som
smugglade slavar och Brasilje träd, de överföll även fartyg och byar efter
kusten. De var mest intresserade av de spanska fartygen under åren 1585 till
1605.
Holländarna var även närvarande på ön i början av 1600 talet och där var
konflikter mellan mestiser (en blandning av portugis och indian). Holländarnas
närvaro kunde synas senare på den lokala befolkningen som i vissa fall hade
starka indian drag men blåa ögon och blont hår.
Efter att holländarna
invaderade en bit av den norra delen av Brasilien så syntes nästan aldrig
deras skepp i området mer.
Efter holländarnas närvaro
i området kom fransmännen i början av 1700 talet (mellan 1701-1718). Det
stora intresset för fransmännen var närheten av staden Paraty där man
skeppade ut guldet från gruvorna i Minas Gerais. Efter att de franska pirat
fartygen jagades bort från området så kom vanliga lagliga franska fartyg in för
att bunkra upp vatten för sin fortsatta färd till de franska kolonierna i den
södra delen av Sydamerika. Man föredrog att bunkra upp vatten här på ön för
att det var gratis, men i Rio fick man betala mellanhänder för att få färskvatten.
1827 gick argentinska
fartyg till tre attacker på ön auktoriserade av den argentinska staten.
En av attackerna
riktades mot en fazenda i Dois Rios området (det var i detta området fängelset
fanns till 1994). Dessa tre attacker slogs tillbaka av bönder och militära
styrkor som var posterad på ön. I den sista attacken så förlorade
argentinarna ett skepp som sattes i lågor av de brasilianska styrkorna.